Ingen förstår oss...

Igår tog en fantstiskt underbar person livet av sig. Alla hans galenskaper gjorde att man bara såg hans glädje, trots att han innerst inne mådde dåligt så han tillslut gav upp livet. Det är ingen som förstår hur allvarlig depression är fören någon dör av det. 
 
Vi hade diskussioner idag, mina kompisar och jag om just självmord. Allt slutade med att jag låste in mig på toaletten och skrek-grät för att det gjorde så ont. Ingen förstår mig, ingen förstod Robin hur illa den här sjukdomen är. Självmordstankar går ständigt i huvudet, ni ska bara veta hur ofta jag tänker på att dö, och hur svårt jag har för att stå emot det och att stå emot självskadebeteende osv. 
 
Någon gång har jag till och med haft tankar på att vilja fejka min egen död, bara för att se vilka som är äkta vänner, då jag ärligt talat mår så dåligt att jag inte känner att jag har några, och det säger jag inte för att några av mina kompisar ska ta illa upp, det är bara så jag känner. Och anledningen till att vi kom in på ämnet självmord var för att en av mina kompisar skickade bilder där en tjej fejkat sin död. Och alla mina kompisars åsikter om det gjordet ont, jag har varit i samma sits som den tjejeN och att få höra att de blir förbannade och vill slå den tjejen osv gör ont då de inte visste hur jag hade det. 
 
Hur många har egentligen inte velat fejka sin död för att de är osäkra på om de faktiskt har några äkta vänner?? Självmord är fel och det är en dum utväg men för många är det en lättnad,
 
Jag är rädd för mig själv och vad jag kanske kan vara kapabel till. Jag är rädd, varje dag går jag runt och hoppas att få må bra hela dagen, men sen BAM mår jag skit, vem vet vad jag kanske gör då?? 
 
Allt jag önskar mig är respekt och förståelse, men inte fan får jag det. Ursäkta att jag svor men jag är trött på att höra att folk har det värre än mig och att jag inte borde hata livet så mycket, men hade NI varit i samma sits hade ni förstått, men nu gör ni inte det.
 
Ska folk behöva dö innan folk förstår hur farlig depression är eller varför kan inte alla bara vara respektfulla och snälla mot alla, varför all hat!? Jag må se frisk ut men inombords blir jag bara sämre och sämre av era ord. Vad ska jag behöva göra för att bevisa det?? 
 
Snälla folket, tänk efter innan ni gör nåt, ni kanske tar slut på en individs liv....hur skulle det får er att må?
 

Hoppas du får frid nu Robin Williams, jag hoppas världen i himlen är underbar och att du får ett bättre efter-liv än vad du hade på jorden, R.I.P♥

Gym.

Nu sticker jag iväg till sjukgymnasten och sätter upp ett träningsprogram för mig. Ska bli skönt att få komma igång med träningen, vill att min rygg ska må bra igen.
 
Som det står i beskrivningen så lider jag av en lätt skolios, den är inte så allvarlig så den behöver korsett eller operation eller nåt, den behöver bara lite träning och efter ett tag kommer ryggraden vara sig själv igen, dvs rak. På senaste åren har den blivit mycket bättre faktiskt vilket jag är otroligt glad över. Lite träning på det hela och jag kommer må som en prinsessa, höhö. 
 
Men nu måste jag pysa för måste fixa en grej på "jobbet" innan också så vi hörs!
 
 

Depression.

Do you know how it feels to be in a crowd room full of people but you still feel so alone?
 
Det här är inget skämt, det här är verkligen ingeting man kan skämta om. Depression är en allvarlig grej som inte är lätt att handskas med...och det borde jag veta. 
 
Föreställ er själva med sjukdomen: man känner sig sällan glad, inte ens när man gör sådant man vanligtvis brukar gilla. Lusten och orken att ta itu med saker minskar eller försvinner, och även vardagliga sysslor kan kännas tunga och tröga att utföra. Man får ofta ångest, svårt att koncentrera sig och sover dåligt. Sexlusten minskar eller försvinner helt. Man blir trött och får oftast besvärliga problem med både mage och rygg. När man mår såhär får man oftast tankar om att det vore så mycket bättre att vara död. 
 
Man känner ingeting, man har inga känslor, man bara är neutral vilket gör att man sårar både sig själv och folk i sin närhet. Ingeting är normalt i livet, allt är dött, allt är trist. Vad är meningen med livet om man går ständigt runt utan att känna någonting. Allt är sämst...jag är sämst...livet är sämst. Jag är känslig, jag brukar vanligtvis inte vara såhär känslig men nu är jag det. Jag gråter, gråter floder såfort något dumt händer. Såfort någon säger att jag inte tar saker på allvar fast jag själv vet att jag gör det så gör det ont. Jag kan inte hålla mig längre, ögonen börjar svida och det bara rinner ner en massa tårar från ögonen. Jag orkar inte tänka, jag orkar inte prata, bara stäng in mig i ett rum där jag får skrika. Skrika av ren sorg och ilska. 
 
Jag har inte valt det här livet, jag har inte valt att må såhär, jag har inte valt att råka ut för all den här skiten som folk kastar på mig. Vad är det som händer med mig, varför är jag såhär? Varför gör jag såhär? Jag förtjänar inte det här. Varför gör ni såhär mot mig?Jag orkar inte mer, vad är meningen med livet egentligen om man ändå går runt som en levande Zombie. 
 

Jag behöver hjälp, hjälp att hitta livsglädjen igen, Depression är inget man ska skämta om, det är en allvarlig grej som är allt annat än lätt att handskas med. Jag vet hur det är att känna sig tom, jag vet hur det är att känna sig ensam i ett rum fullt av människor. Jag vet hur det är att vara jag, gör ni?
 Bilder tagna från: weheartit



RSS 2.0