Jag har alltid tyckt och kommer nog alltid tycka att det är viktigt att välja rätt gymnasium. För det är i gymnasiet som livet verkligen startar. Därför är det alltid viktigt att lyssna på sig själv och inte följa alla andra. Det är DU som ska trivas och om du bara följer dina vänner, hur mycket får du ut av gymnasiet då som sägs ska vara de bästa åren av ens liv??

 

Jag valde då Musikal i Tibble. Jag har alltid känt att musikal är något jag älskar och vill hålla på med. Valet Tibble var också väldigt lätt val, jag har velat gå där sen jag gick i 7an eftersom jag visste hur eftertraktad och populär den var, speciellt för dens estetiska linjer. 

 

Men jag hade det svårt på vägen, jag fick rejäl låg järnbrist i 8an så jag låg hemma mestadels sjuk så jag missade brutalt mycket i skolan. Så i nian fick jag ta igen ALLT från 8an och samtidigt sköta alla nians prov och läxor. Jag hade och har och har alltid haft problem med matte, matte har jag haft F i sålänge jag kan minnas så medans man tog igen alla läxor ifrån 8an OCH hade nians grejer att ta hand om så fick jag även kämpa med matten, jag hade matte 1-2 ggr per dag under hela nian, och jag kom endast ut med ett E som var på gränsen till ett F, Förstår ni mitt lyckorus då?!

 

Så sökte jag in sen dåra, det var väldigt lätta val faktiskt, men jag hade ju alltid hoppats på Tibble. Jag gjorde mina auditions som jag då behövde göra och jag kände ändå att det gick bra, och att jag förmodligen hade god chans att komma in. Så fel man kan ha....när "resultatet" hade kommit ut såg jag till min besvikelse att jag hade kommit in på mitt andrahandsval, hur trist liksom. Så trots att ingen såg det gick jag ärligt talat runt och var besviken på mig själv hela sommaren pga att jag inte kämpade så mycket i skolan som jag borde ha gjort.

Men varför går jag i Tibble nu då? Jag hade den underbara turen att va första reserv så den 20 augusti då Tibble eleverna började ringde deras SYV mig och sa att det fanns en ledig plats "JIPPIE" jag sprang runt av ren lycka och skyndade mig och duscha , fixa mig osv osv då jag skulle vara i skolan typ en och en halvtimme senare eller nåt. Jag kan ärligt säga att jag var nervös i början , alla hade redan träffats, jag skulle inte känna någon (trodde jag, visade sig sen att en från min förra klass hamnade i samma klass) och ja, man fick ju de här tankarna "åh vad kommer de tycka om mig" "jag vill ju se bra ut" "ser sminket bra ut" osv osv.

Men ack så bra det gick. Klassen var den mest socialaste klassen jag stött på. Så jag verkligen stormtrivs i både skolan och klassen. Jag orkar ta mig igenom lektionerna och alla hemska prov och läxor för jag gör något jag älskar och jag gör det med världens bästa klass.